Seminariet 22/3

Jag kände mig både inspirerad och lite förvirrad efter seminariet igår och kände att jag var tvungen att reflektera över lite olika saker som togs upp. Eftersom jag kände att det som togs upp var viktigt och intressant ville jag reda ut de frågor som kom till mig efter seminariet.

Vi pratade om metodologi/metod och vilka frågor man ska ställa sig då man angriper ett problem. Kenneth Knoespel sa mycket intressanta saker och pratade om metodologi på ett sätt jag inte stött på tidigare. Till exempel hittade jag dessa bevingade ord i mina anteckningar; ”The past is around us”. Såklart är våra erfarenheter en viktig del av hur vi ser på saker i vår omgivning, våra kunskaper vi tillskansat oss under vår livstid spelar roll i hur vi ser på saker. Men vi ska ju såklart se framåt och fokusera på den utveckling som till exempel medieteknik har på oss och våran omgivning.

I tidigare kurser som jag haft i vetenskap och metod har man ofta proklamerat för den objektiva forskarens roll, att försöka skaka av sig de förutfattade meningar eller tidigare kunskaper om det problem man ska angripa. Men ändå vara medveten om att dessa kommer att skina igenom ändå i min roll som forskare eller vad det än gäller. Ken var mer öppen i sin föreläsning och tyckte att våra egna och unika bakgrunder istället kunde vara till fördel då vi skulle hitta nya metoder inom det relativt unga ämne vi studerar. Hela seminariet var förutom att Ken var en utomordentligt god talare väldigt upplyftande. Jag måste erkänna att jag tappade spåret lite då det visades för många kartor, och jag inte riktigt greppade vad det var han ville få sagt. Jag tror att han på ett begripligt sätt ville illustrera ur man ska börja närma sig ett problem eller ett ämne för att få reda på mer. Alltså hitta såväl de uppenbara sakerna till de gömda lagren med information som en företeelse eller ett problem innehåller. Men jag tror också att kartorna som över tid blev mer utvecklade och förfinade ville påvisa människans vilja att förbättra sina sätt att förstå världen på. Genom att man ville vara så exakt som möjligt i sitt sätt att återskapa världen i kartor så blev även den visuella tekniken bättre och kartorna kunde vara mer exakta.

En annan insikt jag fick och som jag tror att Ken ville förmedla var att inspireras av olika saker omkring oss. Att även klottret i marginalen i ett anteckningsblock kan säga något om våran värld. Oavsett om det är mitt anteckningsblock eller Isac Newtons! (Inte riktigt kanske men ni förstår min poäng.) Att vara öppen för infallsvinklar och perspektiv som man inte tidigare tänkt sig skulle kunna ge någon information. Allt för att hitta den information och kunskap jag behöver och angripa mitt ämne eller problem på bästa möjliga sätt.

Jag är väldigt intresserad av alla sorters visuella utryck som finns runt omkring oss, såväl konst, grafiskdesign, design, arkitektur, film, tv och så vidare. Listan kan göras lång. Det är intressant att Ken tar upp just det som en viktig del i vetenskapen. Att visa med bilder för att förstå saker har vi gjort sedan grottmålningarna och sedan dess har de förfinats och utvecklats och tagit oändligt många fler uttryck. Kanske ska jag rota fram den gamla frimärkssamlingen som ligger dammig någonstans i källaren och hitta inspiration!

Kommentera gärna om hur du uppfattade seminariet och om mina tankar kring det!